Musklerna är ömma och stela, min knäskada protesterar mot överansträngningen, rösten är på väg att ge upp efter allt gapande på plan, näsan är småtäppt som en början på en förkylning och ögonen är rödkantade av brist på sömn på grund av halvsena kvällar och tidiga mornar. 

 

Igår spenderade jag ett par timmar på Heden, som resulterade i ännu en vinst och en väntande kvartsfinal om någon timme, innan laget drog till Frihamnen för gokart.  Efter kurvor och fart blev det iväg till Klubbstugan där vi käkade middag i form av grillade hamburgare och jordgubbsefterrätt. Ett par timmar, och några lekar, rundor av rundpingis och massor av gapskratt, senare väntade sängen. Och helst av allt hade jag velat spendera resten av dagen där. Hela kroppen protesterade när jag tvingade mig upp i morse. 

 

Men jag lever, och mår i övrigt bra. Jag lever på lyckan just nu, men när den här veckan är slut kommer jag behöva ordentligt med sömn.